Italienliv

Jag vaknade ur min underbara sömn av att stora S låg och pussade mig och sa: Sei la mia amica mamma vero? Oh vad jag älskar mina underbara små barn. Det är inte klokt vad mysigt det är. Det är det jag tänker på när allt känns hopplöst och de river ner hela huset på 5 minuter.

Nu sitter vi i vardagsrummet och ritar och här blir vi kvar idag. Iallafall fram till lunch då stora A och M kommer hem. På eftermiddagen åker vi och tittar på lite hästar tror jag. Om barnen vill och sedan middag med M's alla gamla vänner.

Ha en fin lördag