Min dåliga svenska

Jag kommer så väl ihåg hur jag, när jag bodde i Sverige rent av hånade de svenskar som bott utomlands och kommit hem igen efter ett antal år borta. Eller som kanske till och med fortfarande bodde utomlands och de hade tappat delar av svenskan. Nu är jag själv där. Jag har bott i Italien i 6 år och det är inte nu jag inser att jag har förlorat flytet i det svenska språket. Det gjorde jag mycket tidigare. Men det är nu som jag verkligen på riktigt är ledsen att det har blivit så. Jag kan inte uttrycka mig längre på samma sätt som jag gjorde innan. Jag älskade att skriva och jag gillar att underhålla men det kommer inte spontant och jag är väl medveten om det. Det är det hemska.
Är det mitt straff för att jag hånade de andra? Eller är det för att även svenska språket ändras hela tiden.

Det jag mest av allt skulle vilja göra när jag skriver är att sätta in de smarta, snabba orden på italienska och blanda det med svenskan..men det skulle ju inte bli bra. Iallafall inte för den som inte kan italienska. Dessutom använder jag mig av många "slang" ord..och då kan inte alla som tex har lärt sig italienska i skolan förstå mig heller.

Gud så tråkigt!


Nu över till något annat. Jag ligger här i sängen och oroar mig för hur jag ska klara av alla 4 barnen utan röst i eftermiddag. Jag räknar ned minuterna och blir mer och mer stressad. (Eftersom vi närmar oss tiden då siestan slutar och Mr Big ska tillbaka till jobbet) Jag tittar på mobilen och för varje minut som har gått så blir det värre.
MEN så kom jag på, det är ju precis så jag gör på natten. Jag har mobilen bredvid mig för att använda som ljus när lilla Snuff ska ammas, annars hittar vi inte varandra. Jag ligger nämligen ner på natten. Det skulle inte falla mig in att sätta mig upp varje gång hon ska äta för då skulle jag få sitta hela nätterna. Ja, iallafall för att inte ta fel på ögon, näsa och mun så använder jag mobilen som ljus och ser då alltså vad klockan är och kan då lätt räkna ut att jag sovit drygt 20 minuter sedan sist. OCH då blir jag ännu mer trött. Och när jag vaknar, eller när dagen vaknar (eftersom jag redan varit vaken hela natten) så tänker jag på hur lite jag har sovit och vet exakt hur många gånger hon har ätit..och vad klockan var då. Jag tror att jag av det blir ÄNNU tröttare. Det är liksom psykiskt, Det man inte vet lider man inte av..var det inte så?

Inatt ska jag ha en ficklampa med mig i sängen. Ni ska få se vad pigg jag kommer vara imorgon!

Sådetså!

Emser


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0