Dåligt samvete
Igår slutade stora fina A halv ffem på eftermiddagen. Världens längsta skoldag. Hur är det i Sverige egentligen? När barnen är 5½ år går de på fritids då? Hur länge lämnar man barnen på dagis? Jag kritiserar aldrig någon annan och hur de ska göra men hur kan man lämna barnen på dagis och fritids till 18? Jag skulle aldrig klara det med mitt samvete. Är jag för mesig? Jag får dåligt samvete om jag inte deltar i barnens aktiviterer och lekar när vi är hemma och jag är alltid hemma med barnen. Jag är tillsammans med dem från det att vi går upp klockan 06.30 till de börjar skola och dagis runt 08.30. Sen är jag tillsammans med dem från ca 12.30 tills de somnar någongång mellan 19.00 och 20.00. Är inte det ganska mycket ändå? Eftersom vi inte har några släktingar så lämnar vi heller aldrig bort dem för att göra saker ensamma. Och de få gånger det har hänt så får jag dåligt samvete. Men sen när jag INTE gör det..ja då får jag dåligt samvete för det också. Jag vet ju att de älskar att vara med mormor, morfar, moster, morbror eller vem det nu kan vara.
Igår när vi satt i bilen så sa pojkarna att de ville ta med sig några av deras kompisar hem. De räknade upp vilka och de får ta hem vilka kompisar när de vill. Men så tänkte jag på när de ska hem till andra och leka och kanske inte kommer hem förän på kvällen. Och då ska de ju sova..och då hinner jag inte träffa dem heller. Håller jag på att bli alldeles tokig? Jag försökte hjälpa mig själv genom att tänka på hur roligt jag tyckte att det var att vara hos kompisar och leka. Men det hjälper inte. Jag vill ha dem med mig.
Det är ett ständigt prat om vem av dem som har fått göra vad. Vem som har följt med Big till butiken senaste och så vidare. Big och jag är likadana. Han klarar inte heller att lämna bort dem.
Vad ska jag göra? Jag kan ju inte binda barnen vid mina ben hela livet. Hur ska jag klara att de vill göra annat med andra också?
Blodprov och försena till skolan. Så började dagen idag. Men den är lysande ändå ska ni veta.
