Nu börjar mitt sverige sug bli stort
Och därför ska jag skriva en liten lista på vad det är jag saknar. För det är väldigt lite egentligen..om jag bara tänker efter lite.
1. Svenska modetidningar, mamma tidningar, skvallerblaskor och böcker på svenska
2. LÖSGODIS, shit jag är så jäkla sugen på lösgodis! Jag ska köpa den största vräkigaste påsen direkt på arlanda och sedan svulla tills jag spyr. Sen tänker jag inte mer på godis för den gången.
3. Svenska lugnet. (Som jag sedan blir väldigt stressad av)
4. Regn! Nu är det så in i baljan varmt. De bara lovar regn hela tiden, men ni ska veta att de är de största lögnhalsarna.. de italienska vädergubbarna. Imorse när jag gick upp låg det 3 svarta moln på den övrigt klarblå himlen. Jag bad till gudarna och önskade lite kyla. Satte på mig svarta jeans, svart långärmad tröja och conversedojjorna. Det skulle jag INTE ha gjort för även om de svarta molnen låg där och svajjade hela förmiddagen så nog tusan blev det närmare 40 grader i skuggan iallafall. alltså, summan av kardemumman så höll jag på att svettas ihjäl i min fjortispunkar klädsel jag valt de svarta molnen till ära.
5. Turkish delight. Heter det så? Det är ju inte precis light..men det är nog inte så det stavas heller. (Och det är ju inte särskilt svenskt men här får jag då inte tag på det) Men var får man tag på dem egentligen i Sverige? Den där riktigt goda.. Hos turken på hörnet kanske?
Så. Då var nog listan slut. Om jag måste lägga till alla de människor jag saknar så blir listan alldeles för lång så det hoppar jag över. Ni vet ändå vilka ni är så jag behöver inte lägga in er i en fånig lista.
Nu tillbaka till Italien. Verkligheten jag lever i. Jag har fått lite frågor på hur synen på barn är här. Risken är att jag skriver en romanlång text om det eftersom det är en sak som jag verkligen uppskattar här. En sak som jag också har märkt, och som om jag ska vara ärlig kanske reagerade över själv i början är att svenskar ibland kan ta illa upp för att de kan tycka att italienarna är för påflugna. Men då kommer vi tillbaka till den härliga myten om att italienska killar är påflugna. Det är egentligen samma sak. Det är deras sätt att kommunicera och de menar inget illa med det. De är bara väldigt mer modiga än vad svenskar är.
För att snabbt hoppa från en sak till en annan är att om man tittar på tv, där väldigt många "vanliga" människor ställer upp och är med. De är inte alls rädda för kameran. De blir inte blodröda i ansiktet och de börjar inte stamma när de får en mic upptryckt under näsan. De är sig själva iallafall och de bjuder på sig själva. Och en annan sak jag tycker om med italienarna är att de INTE behöver vara som alla andra.
Vet ni hur ungdomarna firar sina födelsedagar? Oftast går de ut i ett 20-30 tal tillsammans. De går på pizzerian och sedan på någon pub..MEN de dricker coca cola. De super sig inte apraka men de har roligt iallafall, och framförallt de VÅGaR iallafall! Om man är ett kompisgäng på 30 personer så fyller det ju år någon mer eller mindre hela tiden.
Ja, då går jag tillbaka till barn i Italien igen. När man är ute med barn så är alla engagerade i dem. När man går med en liten nyfödd bebis i vagnen så kommer folk fram och tittar, klämmer, kuttrar och jollrar de med barnen. Vem får första leendet?! Gamla som unga, tanter och farbröder, slipsgossar och annat hippt folk. Unga killgäng. Förstår ni, unga killar kommer fram och gurglar med bebisar vars föräldrar de aldrig tidigare sett. Det spelar ingen roll. Bebisar och barn ÄR uppskattade överallt. Det är inte en myt. Det är verkligen sant. alla busar med barnen. (Ja, inte min sura granne då. Hon hatar hela vår familj. Inklusive snorisarna)
Det finns inget Bolibompa här. Det finns heller inga skötbord på toaletterna. Det finns inga som helst faciliteter för barn. MEN de är på riktigt välkomna överallt. Och då säger jag ärligt att jag skiter fan i skötborden, rulltrapporna och andra "barnvänliga" saker i Sverige, när det ändå tisslas och tasslas och man får sura miner om lilla barnet skulle utge ett läte. Barnprogrammen börjar klockan 21.30 på vardagskvällarna och barnen får äta hur mycket nutella och marmelad de vill på sina kakor på morgonen. Och jag älskar det. Jag gör verkligen det. Jag älskar också kakor och nutella.
Nu till något helt annat. För jag orkar inte skriva om italien vs Sverige mer ikväll. Det får bli mer en annan dag. Och det blir det säkert för jag älskar att skriva om Sverige och Italien ur min synvinkel. Idag har min största lilla miniItalianos bytt flickvän. Hon heter Giada och är kines. Eftersom min lille italiano har ett väldigt särskilt utseende och ofta får vi höra att han har ett asiatiskt utseende så kommer nog deras blandning bli väldigt lyckad...men nu drömmer jag bara lite. För stora a byter "morosa" varenda dag.
Men så är han ju italienare!
God natt mina vänner,
Mrs E
1. Svenska modetidningar, mamma tidningar, skvallerblaskor och böcker på svenska
2. LÖSGODIS, shit jag är så jäkla sugen på lösgodis! Jag ska köpa den största vräkigaste påsen direkt på arlanda och sedan svulla tills jag spyr. Sen tänker jag inte mer på godis för den gången.
3. Svenska lugnet. (Som jag sedan blir väldigt stressad av)
4. Regn! Nu är det så in i baljan varmt. De bara lovar regn hela tiden, men ni ska veta att de är de största lögnhalsarna.. de italienska vädergubbarna. Imorse när jag gick upp låg det 3 svarta moln på den övrigt klarblå himlen. Jag bad till gudarna och önskade lite kyla. Satte på mig svarta jeans, svart långärmad tröja och conversedojjorna. Det skulle jag INTE ha gjort för även om de svarta molnen låg där och svajjade hela förmiddagen så nog tusan blev det närmare 40 grader i skuggan iallafall. alltså, summan av kardemumman så höll jag på att svettas ihjäl i min fjortispunkar klädsel jag valt de svarta molnen till ära.
5. Turkish delight. Heter det så? Det är ju inte precis light..men det är nog inte så det stavas heller. (Och det är ju inte särskilt svenskt men här får jag då inte tag på det) Men var får man tag på dem egentligen i Sverige? Den där riktigt goda.. Hos turken på hörnet kanske?
Så. Då var nog listan slut. Om jag måste lägga till alla de människor jag saknar så blir listan alldeles för lång så det hoppar jag över. Ni vet ändå vilka ni är så jag behöver inte lägga in er i en fånig lista.
Nu tillbaka till Italien. Verkligheten jag lever i. Jag har fått lite frågor på hur synen på barn är här. Risken är att jag skriver en romanlång text om det eftersom det är en sak som jag verkligen uppskattar här. En sak som jag också har märkt, och som om jag ska vara ärlig kanske reagerade över själv i början är att svenskar ibland kan ta illa upp för att de kan tycka att italienarna är för påflugna. Men då kommer vi tillbaka till den härliga myten om att italienska killar är påflugna. Det är egentligen samma sak. Det är deras sätt att kommunicera och de menar inget illa med det. De är bara väldigt mer modiga än vad svenskar är.
För att snabbt hoppa från en sak till en annan är att om man tittar på tv, där väldigt många "vanliga" människor ställer upp och är med. De är inte alls rädda för kameran. De blir inte blodröda i ansiktet och de börjar inte stamma när de får en mic upptryckt under näsan. De är sig själva iallafall och de bjuder på sig själva. Och en annan sak jag tycker om med italienarna är att de INTE behöver vara som alla andra.
Vet ni hur ungdomarna firar sina födelsedagar? Oftast går de ut i ett 20-30 tal tillsammans. De går på pizzerian och sedan på någon pub..MEN de dricker coca cola. De super sig inte apraka men de har roligt iallafall, och framförallt de VÅGaR iallafall! Om man är ett kompisgäng på 30 personer så fyller det ju år någon mer eller mindre hela tiden.
Ja, då går jag tillbaka till barn i Italien igen. När man är ute med barn så är alla engagerade i dem. När man går med en liten nyfödd bebis i vagnen så kommer folk fram och tittar, klämmer, kuttrar och jollrar de med barnen. Vem får första leendet?! Gamla som unga, tanter och farbröder, slipsgossar och annat hippt folk. Unga killgäng. Förstår ni, unga killar kommer fram och gurglar med bebisar vars föräldrar de aldrig tidigare sett. Det spelar ingen roll. Bebisar och barn ÄR uppskattade överallt. Det är inte en myt. Det är verkligen sant. alla busar med barnen. (Ja, inte min sura granne då. Hon hatar hela vår familj. Inklusive snorisarna)
Det finns inget Bolibompa här. Det finns heller inga skötbord på toaletterna. Det finns inga som helst faciliteter för barn. MEN de är på riktigt välkomna överallt. Och då säger jag ärligt att jag skiter fan i skötborden, rulltrapporna och andra "barnvänliga" saker i Sverige, när det ändå tisslas och tasslas och man får sura miner om lilla barnet skulle utge ett läte. Barnprogrammen börjar klockan 21.30 på vardagskvällarna och barnen får äta hur mycket nutella och marmelad de vill på sina kakor på morgonen. Och jag älskar det. Jag gör verkligen det. Jag älskar också kakor och nutella.
Nu till något helt annat. För jag orkar inte skriva om italien vs Sverige mer ikväll. Det får bli mer en annan dag. Och det blir det säkert för jag älskar att skriva om Sverige och Italien ur min synvinkel. Idag har min största lilla miniItalianos bytt flickvän. Hon heter Giada och är kines. Eftersom min lille italiano har ett väldigt särskilt utseende och ofta får vi höra att han har ett asiatiskt utseende så kommer nog deras blandning bli väldigt lyckad...men nu drömmer jag bara lite. För stora a byter "morosa" varenda dag.
Men så är han ju italienare!
God natt mina vänner,
Mrs E
Kommentarer
Postat av: http://TUMADRE.blogg.se
Tack ska du ha! Intressant inlägg du skrev här :)
Postat av: byron
Intressant inlägg.
Tack för ditt inlägg på min blogg. Det värmde.
Att skriva "att man inte vet vad man ska säga" är ärligt och uppriktigt. Sånt värmer och man vet att personen på nåt sätt kan förstå, lite i allafall.
Lyckan kommer till oss också, men det dröjer ett tag.
Tack igen.
Postat av: Anonym
Jag håller med dig! mer nutella till alla människor)
I Sverige blir man galen förklarad om dina barn får marmelad till frukost..medan man lever på halvfabrikat,mammas scans köttbullar,fiskpinnar och annat skräp och nästan ingen grönsaker till maten resten av dagen...mycket konstig.
Trackback
