Italienliv

I tisdags var det fest på skolan och igår gick pojkarna sista dagen. Nu är vi hemma alla tillsammans. På TV och radio säger de att vi måste vara inne. Det är ju sjuhelvetesvarmt här.
Det finns en fin poolclub här i närheten. I nonna Å's CC, men det verkar inte som om de har öppet så jag vet inte om vi hittar på något annat i eftermiddag. Mr Big är ju ledig eftersom det är torsdag.

Inget annat särskilt händer. Lite såpa på messenger men för övrigt lungt. Jag tvättar och städar. Plockar rosa dun lite härochdär eftersom barnen gett sig på att ansa en kudde vi har. Någongång skulle jag vilja lägga ut lite bilder hemifrån oss här. Vi har nog det mest färgglada hemmet som finns.

Här får ni en gobit.


I, en av mina små älsklingar i Sverige

jag visste väl att ni alla fanns där..

Kusse Tilda
Moster juice
Gamm Zia
Bror C och M
nonna
Blonda J
Blonda J's mamma

Man måste bara locka efter er lite med bilder

Snart kommer vi med dunder och brak, håll i hatten och duka borden!

..och stannar sedan upp, tittar på mig med en betämd blick; Mamma, så här vill jag inte ha när jag blir stor! Va?! svarade jag. Vad menar du? Jag vill inte ha ruggiga fötter när jag blir stor.

Tur att min stora a fortfarande är liten.

När jag var liten trodde jag att drottning Silvia blinkade annorlunda än oss "andra". Jag trodde verkligen länge att kungligt folk var en annan "sort". Jag trodde på fullaste allvar att drottningar blinkade mer långsamt. att ögonlocken liksom gick upp och ner i en jämn långsam takt. Det var inte så att någon hade lurat i mig detta men jag minns inte hur jag kom på det. Och när jag kom på att så nog inte heller var fallet.

När jag blev lite äldre så blev jag lite mindre faschinerad av kungliheter och ju mer jag lär av livet desto mer tänker jag på hur besvärligt det måste vara att vara en offentlig person. Då tänker jag inte på gamla idol kändisar, eller andra dokusåpa deltagare. Jag tänker på mer riktiga super kändisar!  Tänk bara att födas in i en familj där föräldrarna är mega kändisar och första bilden på en själv blivit såld för 100 miljoner eller så. DÅ är man förmodligen född kändis.

Mina föräldrar har väl aldrig varit särskilt intresserade av de kungliga, men visst; när prinsarna gifter sig så sitter nog mamma där framför tv:n och kikar lite i smyg. Och när svensk damtidning trillar ner i brevinkastet så läser hon nog den också. Men mer än så tror jag inte att de bryr sig.

Vad jag ofta tänker på när jag när jag läser om de här personerna är hur svårt det måste vara att gifta sig med dessa megakändisar. att bli en av dem.

För några dagar sedan var det stort bröllop här i Italyland. Ingen mindre än megamaffioson Totos dotter gifte sig. Farsgubben sitter ju dock inne sedan en tid tillbaka så han fick bara läsa om sin dotters giftemål i tidningarna. Men tänk, förstår ni vilket mod det måste vara att gifta sig med maffiansmegaboss dotter?? HUR kan man våga något dyligt?

Tänk om han skulle tröttna? Tänk om han skulle vara otrogen?? Vad i hela friden händer då?

Jag tror att han som stod vid altaret med denna brud häromdagen måste vara världens modigaste man. Eller bara mest dum? Vad tror ni?

Ibland undrar jag varför det blir som det blir. Det händer så mycket konstigt i livet. Det händer roliga, sorgliga och tråkiga saker. Just idag känner jag mig väldigt lyckligt lottad men samtidigt lite ledsen. Jag kan inte förklara det för er här. Det roliga är egentligen en materiell sak. Eller kanske inte? De personer jag bryr mig mest om, alla ni där hemma är inte materiella ting, men

och jag jätte lättad!


YIHUUUUUUUUUUUUUUUU

Jag kan inte gå och lägga mig. Fönstren står helöppna och blixtrarna avlöser varandra. Det VRÄKER ner! Jag kan inte tro att det är sant. Det regnar! Underbara härliga regn. Åskan smäller

Och det är stora, tunga droppar som har det mest underbara ljud man kan tänka. Fy vad synd att vi inte har..neeej, nu har jag tappat ordet igen..vad heter det?? Jaja, jag förklarar ordet istället. Metallbrickan som är på utsidan av fönstret..Iallafall fanns det hemma hos mig i Sverige. Det finns inte här på vårat stenhus så det där jätte smattriga ljudet hörs inte. Men jag är glad ändå.

Det regnar ju! Så in i helvete!

Jag anstränger mig verkligen för att inte skriva vulgära ord. Det tar emot, men när jag anstränger mig för att inte göra göra det så blir orden som i inlägget här under. Töntiga. För att göra det ännu töntigare: Mega töntiga!

Men akta er. Mrs E kommer tillbaka. Med munnen svartmålad.

Och därför ska jag skriva en liten lista på vad det är jag saknar. För det är väldigt lite egentligen..om jag bara tänker efter lite.
1. Svenska modetidningar, mamma tidningar, skvallerblaskor och böcker på svenska
2. LÖSGODIS, shit jag är så jäkla sugen på lösgodis! Jag ska köpa den största vräkigaste påsen direkt på arlanda och sedan svulla tills jag spyr. Sen tänker jag inte mer på godis för den gången.
3. Svenska lugnet. (Som jag sedan blir väldigt stressad av)
4. Regn! Nu är det så in i baljan varmt. De bara lovar regn hela tiden, men ni ska veta att de är de största lögnhalsarna.. de italienska vädergubbarna. Imorse när jag gick upp låg det 3 svarta moln på den övrigt klarblå himlen. Jag bad till gudarna och önskade lite kyla. Satte på mig svarta jeans, svart långärmad tröja och conversedojjorna. Det skulle jag INTE ha gjort för även om de svarta molnen låg där och svajjade hela förmiddagen så nog tusan blev det närmare 40 grader i skuggan iallafall. alltså, summan av kardemumman så höll jag på att svettas ihjäl i min fjortispunkar klädsel jag valt de svarta molnen till ära.
5. Turkish delight. Heter det så? Det är ju inte precis light..men det är nog inte så det stavas heller. (Och det är ju inte särskilt svenskt men här får jag då inte tag på det) Men var får man tag på dem egentligen i Sverige? Den där riktigt goda.. Hos turken på hörnet kanske?

Så. Då var nog listan slut. Om jag måste lägga till alla de människor jag saknar så blir listan alldeles för lång så det hoppar jag över. Ni vet ändå vilka ni är så jag behöver inte lägga in er i en fånig lista.

Nu tillbaka till Italien. Verkligheten jag lever i. Jag har fått lite frågor på hur synen på barn är här. Risken är att jag skriver en romanlång text om det eftersom det är en sak som jag verkligen uppskattar här. En sak som jag också har märkt, och som om jag ska vara ärlig kanske reagerade över själv i början är att svenskar ibland kan ta illa upp för att de kan tycka att italienarna är för påflugna. Men då kommer vi tillbaka till den härliga myten om att italienska killar är påflugna. Det är egentligen samma sak. Det är deras sätt att kommunicera och de menar inget illa med det. De är bara väldigt mer modiga än vad svenskar är.
För att snabbt hoppa från en sak till en annan är att om man tittar på tv, där väldigt många "vanliga" människor ställer upp och är med. De är inte alls rädda för kameran. De blir inte blodröda i ansiktet och de börjar inte stamma när de får en mic upptryckt under näsan. De är sig själva iallafall och de bjuder på sig själva. Och en annan sak jag tycker om med italienarna är att de INTE behöver vara som alla andra.

Vet ni hur ungdomarna firar sina födelsedagar? Oftast går de ut i ett 20-30 tal tillsammans. De går på pizzerian och sedan på någon pub..MEN de dricker coca cola. De super sig inte apraka men de har roligt iallafall, och framförallt de VÅGaR iallafall! Om man är ett kompisgäng på 30 personer så fyller det ju år någon mer eller mindre hela tiden.

Ja, då går jag tillbaka till barn i Italien igen. När man är ute med barn så är alla engagerade i dem. När man går med en liten nyfödd bebis i vagnen så kommer folk fram och tittar, klämmer, kuttrar och jollrar de med barnen. Vem får första leendet?! Gamla som unga, tanter och farbröder, slipsgossar och annat hippt folk. Unga killgäng. Förstår ni, unga killar kommer fram och gurglar med bebisar vars föräldrar de aldrig tidigare sett. Det spelar ingen roll. Bebisar och barn ÄR uppskattade överallt. Det är inte en myt. Det är verkligen sant. alla busar med barnen. (Ja, inte min sura granne då. Hon hatar hela vår familj. Inklusive snorisarna)

Det finns inget Bolibompa här. Det finns heller inga skötbord på toaletterna. Det finns inga som helst faciliteter för barn. MEN de är på riktigt välkomna överallt. Och då säger jag ärligt att jag skiter fan i skötborden, rulltrapporna och andra "barnvänliga" saker i Sverige, när det ändå tisslas och tasslas och man får sura miner om lilla barnet skulle utge ett läte. Barnprogrammen börjar klockan 21.30 på vardagskvällarna och barnen får äta hur mycket nutella och marmelad de vill på sina kakor på morgonen. Och jag älskar det. Jag gör verkligen det. Jag älskar också kakor och nutella.

Nu till något helt annat. För jag orkar inte skriva om italien vs Sverige mer ikväll. Det får bli mer en annan dag. Och det blir det säkert för jag älskar att skriva om Sverige och Italien ur min synvinkel. Idag har min största lilla miniItalianos bytt flickvän. Hon heter Giada och är kines. Eftersom min lille italiano har ett väldigt särskilt utseende och ofta får vi höra att han har ett asiatiskt utseende så kommer nog deras blandning bli väldigt lyckad...men nu drömmer jag bara lite. För stora a byter "morosa" varenda dag.

Men så är han ju italienare!

God natt mina vänner,
Mrs E

..som skulle vilja hjälpa mig att ändra sidan lite? En fin fin enkel design är vad som krävs för ett italienliv. Eller hur?

Jag hittar inga möjliga biljetter för oss till Sverige. Vad tusan ska jag göra? Jag tror jag blir galen snart.
Idag har vi jobbat mycket, sen gick jag och Big ut och åt lunch med flickorna innan vi hämtade pojkarna på dagis. Nu är vi alla hemma och vilar en stund. Sedan tar nog Big med sig stora a till butiken idag igen. Men först siesta en timma till.

Nu måste jag stänga ner. Det får bli mer på eftermiddagen om jag hinner. Det behövs städas hemma som vanligt.
Jag är lite tom i huvudet tror jag men jag har en liten histora som jag kan dela med mig av för er. Men det får bli senare.

Om en total galning.

Nu har vi precis kommit hem från vår ultra romantiska middag på gelaterian. Vi hade det iallafall mysigt och glassen var som vanligt jätte god. Efter glassen tog vi en tur med cyklarna och såg vår stad by night. I Italien är det inte så stor skillnad på en veckodag och en lördag. Som det oftast är i Sverige. Här är folk ute alla dagar hela veckan.
Vi tog även en tur in till stora torget där tanterna och gubbarna satt och rullade tummarna. Ni vet, precis som de gör i Italienska filmer. De skrattar och pratar och gosar och gullar med sina barnbarn och andras.
Vi som åker omkring med 4 småbarn blir ofta väldigt uppmärksammade. Det är inte vanligt här med så många barn.

Vi åkte runt på en massa smågator och tittade i skyltfönster. Höstens kläder är redan i skylten men det känns lite olustigt att titta på det nu när det är 35-40 grader varmt. Men en sak noterade jag. Precis allt är lila! Det minns jag inte från inköpen förra året.
Det var så härligt ute ikväll. Lite vindar, mörkt ute men jätte blå, mörkblå himmel. Dessutom är alla fina byggnader runt piazzan upplysta på nätterna och kvällarna.

Imorgon kommer en representant till oss på morgonen. Då ska vi köpa in saker till nästa höst. Nästa! Det är jätte roligt att göra inköpen men också väldigt konstigt att göra dem till nästa år. Tur att jag har Mr Big som kan. På onsdag eller torsdag blir det inköp i Parma. Men det får Big åka på själv för DET är tråkigt.

Ni måste:

Lyssna på: Jovanotti-Safari (hela)
Se på: amarcord av Federico Fellini. Världens bästa film.

Nu ska vi avsluta vår dag tillsammans!

God natt,
Em

Idag är dagen då jag och Mr Big firar 7 år tillsammans. Vi räknar från dag 1. Dagen då vi möttes på ett svettigt tåg och han gav mig sitt urtjusiga visitkort. Herregud, 7 år. Det är ju inte klokt egentligen.

Vet ni hur vi ska fira vår dag tillsammans? Nu exkt nu, ja jävlar vad sen jag är föresten..Väntar han och stora a på oss andra där nere med cyklarna. Vi ska åka till gelaterian och äta glass!

Yummie!

E

Jag får nog ta tillbaka det jag skrev tidigare att jag inte bryr mig om att ni läser min blogg och att ni bryr er, negativt som positivt om det jag har att säga. Det som är synd är att jag är i en period i mitt liv då det mest handlar om blöjor, barn och lek, men det är vad som verkligen intresserar mig mest just nu. Jag har 4 barn varav den äldsta bara är 5 år så ni kan nog förstå vad mitt liv går ut på just nu.

Vi är en vanlig familj som lever ett mysigt liv på italienska kusten. Jag har en man som älskar mig och 4 barn som skrattar tillsammans med mig varje dag. Vi är ofta ute på små turer. Jag ser och upplever plaster som man bara ser på vykorten och det varje dag.

Sen är det så att jag gillar att skriva. Jag tycker om att beröra och att få folk att reagera. Jag ska inte säga att jag inte skulle tycka det var väldigt roligt att ha ett stort antal läsare på bloggen. För det är ju läsarna som ger en insiration att skriva mera.

Nu måste jag iallafall sluta. Min minsta bebis har somnat på stengolvet. Naken. Det är nog ganska kallt för det är precis under vår ac.

Tack för att ni bryr er. Jag har aldrig varit med om maken på omtänksamhet..

Em

..en promenad som varade drygt 30 minuter. Jag tog en sväng på måndagsmarknaden med flickorna och jag blev helt genomblöt. I svett! Herregud vad jag längtar till Sverige nu. Jag vill känna den där härliga syrliga luften. När jag landar i Sverige på sommaren börjar jag andas!

Vi träffade en kompis också så det blev en till bulle och kaffe. Hur ska man egentligen säga om "pasta" på svenska? alltså "bullarna" som finns på barerna? Mina barn kan namnen på alla. De rimmar bullorden från baren. De rimmar allt just nu. Det låter jätte roligt för ibland blir det blandat på svenska och italienska. Hjälp, heter det rimma föresten? Ibland tappar jag helt bort ord. Särskilt om det är ett ord som liknar det italienska. Som rima.

Bror C, jag saknar er också. alltid. Saknad är en hemsk känsla.

Hej världen!

Äntligen måndag. Jag älskar måndagar. Första dagen på veckan. Jag sitter här och letar biljetter som vanligt. Flygbiljetter till Sverige, dit vi ska åka om ca 2 veckor. Hjälp. Det finns inga bra. Vi är ju 6 stycken så det blir ganska stor prisskillnad.
Pojkarna är på skolan och jag är i butken med lilla och stora s och Mr Big förstås. Vi gör måndags sysslor. Bank, post och andra ärenden.

Igår var vi på stranden. Underbart. Det var så där perfekt. Inte ett moln på den klarblå himlen och vattnet var precis lagom varmt. När det är för varmt i vattnet känns det som om man badar i en nerpinkad pool. Riktigt äckligt. Hemma är det världens kaos. Igår åkte vi hem och åt och för att hinna packa upp väskorna från stranden men nu är det sand i hela huset och blöta badkläder överallt.
Stora S slår mig, jag måste gå ut en sväng.

Om jag hittar den nya sladden till kameran så lägger jag in bilder lite senare.

Mrs E

Nu skriver jag mitt första och garanterat mitt sista inlägg om Blondinbella.

Jag är inte en avundsjuk tjej som skrev mina inlägg till henne för att trycka ner en person som blivit utsatt för någon form av övergrepp. Jag står alltid på de svagas sida. Jag skrev även det till henne i ett av mina inlägg.

Jag bor i Italien sedan flera år tillbaka och jag tycker inte att man kan skriva som hon gjort. Självklart kan det vara så att hon nu är i ett chocktillstånd och jag ÄR verkligen ledsen att det hänt henne. Samma som jag skulle vara för vem som helst. Det ska inte behöva hända någon. Men jag tycker inte att det är rätt att skriva som hon har gjort. Och sen tycker jag faktist att det är lite konstigt att man skriver om en händelse som denna på sin blogg. Direkt efter att det hänt.

Jag ropar INTE efter uppmärksamhet. Den uppmärksamhet jag bryr mig om har jag redan. Jag har mitt lilla antal läsare här som mest består av vänner och familj och jag använder min blogg för att de ska få följa mig och mina barn i vårat liv här eftersom de bor ganska långt bort från oss. Den här bloggen är till för deras mormor, morfar, kusiner, mostrar, morbror och andra.

Jag vill inte att ni ska läsa bloggen. Men visst, det var roligt att se att ni kommenterade. Men antalet besök per dag intresserar mig inte. Jag skriver inte varje dag, det har jag inte tid med. Och så händer det inte så mycket mer än det jag skriver heller.

Jag är ledsen för er som blev upprörda över mina inlägg i Blondinbellas blogg, men jag har skrivit kommentarer tidigare och senast innan hon åkte till Italien. Jag har peppat henne jag också men jag har aldrig tidigare blivit så upprörd över hennes inlägg.

OCH jag tycker också synd om henne. Jag gör det. Men svin finns överallt. Man kan inte fråga varför resebolagen inte varnar mm. Vad ska de skriva? att italienare är farliga?? Gå in på vilken svensk dagstidning som helst och läs om det som händer i Sverige varje dag. Dessutom skrev hon ju att hon reste från Skavsta. Därifrån går det direktflyg till Rimini med ryanair. Tror ni verkligen att Ryanair skulle skriva på sin hemsida att Italien är ett farligt land där man inte kan gå ut utan manligt sällskap?

Varför jag skrev ut min mailadress och bloggadress var för att jag inte ville vara anonym. Det är tråkigt när folk inte vågar stå för vad de skriver. Därför. Bara därför.

Så, nu behöver ni inte irritera er mer på mig. Imorgon kommer inte läsarantalet var lika högt igen. Och det gör mig ingenting.

OCH så hoppas jag att BB får hjälp med det som hänt.

Pojkarna kom hem med sina kompisar efter skolan och jag var ute och handlade medan Mr Big var hemma med dem alla. Sedan lekte vi gärnet här hemma tills polismorsan kom och hämtade dem vid 18. De skulle hem och fira en bröllpsdag. Mr B kom hem vid 20 och jag började då att göra iordning mig för att gå ut med en kompis. Vi gick och åt i flera timmar sedan mötte vi upp hennes kompisar på en bar och var där halva natten. Efter på tok för mycket slisk började hela världen gunga och vi åkte hem.

Det är skillnad på en stad på dagen och på natten. Särskilt en stad med många studenter. Givetvis skulle min kompis berätta för mig hur många barn jag har och jag blev kvällens stora samtalsämne. Ingen kunde tro att jag hade 4 barn. Eftersom jag ser ut som 16 hahhahha. Vilka stollar.

Nu är vi hemma och storpappan sover med flickorna. Ikväll ska vi hem till kompisar på trädgårdsmiddag.
Jag älskar sådana.

Kram,
Mrs E

Nu ska även fröken E sova en stund.
Herregud, när ska jag lära mig att man blir trött av att inte sova. Eller av att sova väldigt lite.
Di sera leone, mattina coglione..eller hur var det nu? Imorgon blir en hård dag.

Ja, iallafall

Buona notte!
Ems

Imorogn onsdag kommer pojkarnas absoluta bästisar hit. Polismorsans vilda ungar. Herregud, det kommer bli hela havet stormar. Det kan jag lova. Jag vill lägga in lite bilder men det går inte. Usb kabeln till kameran är tuggad på.

Idag var jag och tittade på en liten kille som kom igår kväll. Diego heter han. Vilken sötnos.
Ibland blir jag lite sugen..men just nu sitter jag och tänker på vad hon, morsan till Diego alltså måste ha ont. Så jävla ont. Och så ligger hon där på sjukhuset med 3 andra nyblivna morsor på salen, som antingen har värsta stygnen mellan benen och en skrikhals bredvid sig, eller så ligger hon och pustar, flämtar och grymtar och är på väg in på förlossningssalen om hon har (o)tur..Och så de nybakade ungarna som gråter natten igenom..och blå lamporna som gör att man vill kräkas i korridoren. Ute är det 40 grader varmt och inne på sjukhussalen 35. Under lakanen har de lagt ett plastskydd för att det inte ska blodas ner, men för att man ska svettas ut alla gravidkilon snabbast möjligt.

Nej, nu är jag inte så sugen längre. Kanske borde jag däremot gå och lägga mig. Men det är så förbannat tråkigt att sova. Det går så mycket tid spilld på det. Jag borde vänta med att sova. Tills jag blir lite äldre. Eller kanske mer mogen?

Vi har en stor låda bilder i vardagsrummet som barnen ofta river ut och gräver runt i. Idag tittade alla barnen på bilderna igen och det kom fram massor med bilder på deras kusiner I och a. Underbara I och a. Jag saknar er hela tiden. Ni är världens finaste pojkar och jag tänker mest varje dag på er och hur ni har det.

Världens största PUSS till er,
Moster E

Hux flux så var de borta. Jag får lägga in dem imorgon. Nu har hela huset snart somnat så jag vill också lägga mig. Ikväll har vi haft Kebab for dinner och jag sitter och rapar kebab. Det är så jäkla äckligt så det är bättre att gå och sova. Imorgon blir det havet. Men nu längtar jag faktist. På kvällen blir det middag i bergen. Yummie.

God natt,
Em

Här har det hänt mycket sedan jag skrev sist, så det är väl egentligen ingen idé att skriva om det. Det som har passerat har ju passerat..eller hur vad ska man säga?

Vi har firat väldigt många födelsedagar, hela familjens. Nu fattas bara Stora a:s födelsedag men den är ju inte förän i december.

Här pågår semesterplanerna för fullt. Jag minns inte om jag har skrivit  att det blir Sverige. Men det blir det iallafall. Våra kompisar B familjen följer med och blir där i två veckor.

Det är varmt nu. alldeles på tok för varmt. Vi har varit på stranden väldigt ofta och jag börjar bli lite less på det faktist. Det är ju samma sak hela tiden. Det ÄR skönt och roligt och mycket och allt men det blir faktist lite tröttsamt att ligga på stranden hela dagarna också.

Pojkarna har börjat på sommarskola och kommer att gå på det hela juli. Det är första sommaren som vi lämnar dem på det. De älskar det och går samma tider som vanligt men det enda de gör är leker och äter mat så de tycker det är jätte roligt.

Min födelsedag har ju också varit och den firade vi på bästa tänkbara sätt. Jag fick det jag önskat mig, tårta på sängen en heldag i klarblått vatten och middag på stranden i solnedgången. Det var en helt underbar dag.

Det får bli lite bilder den här gången. Inte så mycket text.