Italienliv

Om jag ska översätta det jag skrev i förra inlägget så blir det ungefär såhär:

Om du hade en enda chans, en enda möjlighet/tillfälle, skulle du ta den eller låta den försvinna?

Ja, och nu undrar jag..varför undrar ni? Vad är det som är konstigt egentligen? Den där texten hade de skrivit på en bar och jag tyckte den var ganska bra. Som fråga. Jag har tagit många chanser i mitt liv. Det finns EN som jag inte tog och det kommer jag att ångra till den dag jag dör. Jag lovar. Någon kanske vet vad det är jag tänker på och många av er vet inte. Jag har i hela mitt liv tagit vara på de chanser jag fått men efter det som hände år 2000 gjorde mig ännu mer säker på att man måste våga chansa när man kan. Livet kan inte alltid gå som på en räls. Det kan bara inte vara roligt.

Det händer saker i mitt liv nu, som det ganska ofta gör och jag vill inte berätta allt. Måste jag? Jag är glad. Vi har det bra och barnen växer så det knakar. (I samma takt som lägenheten känns mindre och mindre tror jag)

Idag fick jag en present. Gud så glad jag blev. Grazie..

Vill ni veta mina största chanser jag fått och tagit?
- När jag träffade Big på tåget sommaren 2001 och åkte hem till honom mitt i natten ensam utan att komma ihåg hur han såg ut.
- När jag flyttade till Siena
- När jag bestämde mig för att lämna Siena
- När jag insåg att jag var gravid med Stora underbara a
- alla jobb jag gjort utan att veta hur man gör

Det jag aldrig aldrig aldrig vill vara med om igen är att missa en chans jag får och veta att jag kommer ångra det livet ut.

Fråga inte. Tänk själva. Jag är bara människa. En jävligt cool sådan!


/Mrs E