och det är..
..italien. Det är där jag hör hemma. Det är där jag vill vara. Det är där min familj finns.
Det finns så många positiva och negativa saker både med Sverige och Italien men det är ändå i Italien jag verkligen känner mig hemma. Det är en mysig känsla att inse men det är också lite sorgligt att känna så om Sverige där min övriga familj finns. Och där jag också är född. Jag saknar min familj när jag är i Italien. Precis varje dag.
Men här i Sverige känns allt främmande och jag kan ju inte precis säga att jag blev överförtjust imorse när jag drog upp gardinen och såg att vägen är snötäckt och att det faktist är snöstrom. Vad sjukt!
Nu är det en vecka kvar till jag åker hem. Jag har redan pratat med Mr Big och buspojkarna idag. De ska till stranden!! Vad ska vi göra? Ta på oss skidorna och åka en tur?
oh jag vet vad du menar...
Jag hoppas att det som ar jobbigt loser sig till det basta.
Stor kram fran mig!
p.s Det kanns roligt att ha funnit en till "sammalika" italiensvenska
Kram igen!!
ok, visst... jag bor inte direkt i Italien som ni, utan i Polen ;P
men jag kan iaf saga att jag vet hur det e!!
nar jag ar hemma i PL saknar jag sverige - sthlm, AIK, egentligen allt som har med sverige att gora... men nar jag val ar dar i sverige sa tycker jag det e trakigt, jag kanner mig inte hemma dar osv... jag tror de flesta "utlanningar" kanner sig sa dar.
min mamma, fodd och uppvuxen i Polen, har bott i sverige mer an halva sitt liv. hon kanner sig polska osv, men nar hon val ar i Polen kanner hon sig svensk, saknar Sverige och vill tillbaks...konstigt... men det ar val sa vi manniskor fungerar :)
